Morgonens föredrag ”Små barns utsatthet i rättssystemet” av Nina Tiberg handlade om hur små barn och deras vårdnadshavare kan malas ner av ett dysfunktionellt social och rättssystem. Nina är jurist med examen 2009 och advokat sedan 2013.
Nina bedriver en egen byrå sedan 2016 och har flera anställda. Hon har kontor i Uppsala och Gävle samt Västerås och Stockholm på gång men jobbar över hela landet. Hennes huvudsakliga rättsområden är brottmål samt vårdnadstvister. Hon jobbar brett inom området som försvarare, målsägarbiträde och sakföreträdare för barn och vårdnadsmål men ej med ekonomisk familjerätt.
Dom lagar som berör våra minsta är:
- Föräldrabalken i synnerhet 6 kapitlet. Barnens bästa skall vara avgörande.
- Barnkonventionen som är lag sedan 2020-01-01 vilket i praktiken inte gjort så stor skillnad relativt föräldrabalken.
Nina är särskild företrädare för barn där en eller två vårdnadshavare är misstänkta för brott mot barnen. Man kliver då in som en vårdnadshavare med allt vad det innebär. Nina kom sedan in på Barnahus vilket finns i flera kommuner, som är en sammanslutning av socialtjänsten, sjukvård, polis samt åklagare i ett eget hus i Uppsala. Huset är speciellt rustat för att härbärgera barn och har ett speciellt förhörsrum där barnen går in själva med en polis vilket barnen är väl medvetna om. Förhöret iakttages via en bildskärm av åklagare, företrädare mfl vilket barnen också känner till. Problematiskt är att man inte tar in alla barn.
Det finns en åldersgräns på 4 år. Socialtjänsten gör en egen bedömning utifrån barnets ålder och mognad vilket är problematiskt. Vem gör bedömningen och hur görs den? Oftast finns enbart en handläggare som gör bedömningen. Särskilda företrädare ofta med lång erfarenhet ger sin bedömning. Barnen är olika språksamma vid förhören med det är tydligt att barnen vid låg ålder är lojala mot föräldrar. Som företrädare kan man veta mycket men barnet är tyst vid förhöret. Det finns inte tid för upprepade förhör och barnets tystnad innebär att ärendet läggs ner. Min kommentar: är inte detta ett fenomen i många brottsmål. En misstänkt uppger något vid ett inledande förhör eller är tyst för att sedan ändra sig vid förhöret vid rättegången eller hänvisa till glömska.
Även vid en vårdnadsprocess råder samma sak. Socialtjänsten avgör om barnets vilja skall påverka utgången. Socialtjänstens personal är socionomer eller statsvetare och frågan är om dom har rätt kompetens för att avgöra denna typ av tvister.
En fråga som nu är på tapeten är om barnet skall ha ett eget ombud. Föräldrarna har oftast egna ombud. Idag är det domstolen som skall företräda barnets bästa. Domstolen lutar sig mot socialtjänsten. Frågan är hur rättssäker denna process är. Till exempel så pratar knappt socialtjänsten med barnet om det är under 4 år. Om barnet är äldre än 4 år används till exempel bilder av små nallar där nallens uttryck avses spegla barnets känsla genom att barnet kan peka på bilden eller tala om bilden. Frågan är dock hur frågorna ställs och vilka följdfrågor som ställs. Som företrädare får man ingen information om vilka och hur frågorna ställs. Socionomerna hänvisar till journalerna som är ofullständiga när det gäller ”förhören”. Som företrädare vill man ha ett transparent system. Man måste veta om barnet har påverkats vid förhöret. Vid rättegången används socialtjänstens underlag med protokoll från förhör av föräldrarna och ibland barnen. Rätten går på detta underlag. Ett problem är om en målsägare/förälder duperar socialtjänsten. Speciellt om barnet misstänks för att ha blivit utsatt för sexuella övergrepp. En motpart kan vara narcissist eller psykopat vilket kan döljas av ett charmerande uppträdande. Den mörka triaden som innefattar narcissism psykopati samt machiavellianism visare hur manipulerande män och även kvinnor kan uppträda i brottsmål. En sådan person kan charma över handläggaren vilket medför att en utsatt person kan bli knäckt. Om nu en man med beskrivna egenskaper lever ihop med en kvinna och har barn hur skall barnen uppleva sina föräldrar? Även små barn kan visa vad dom upplevt och känner. Socialtjänsten har sin kompetens men saknar kompetens att avläsa små barns upplevelser och känslor. Enligt Nina är detta en jättebrist som hon jobbat med under de senaste fem sex åren för att komma till rätta med. Socialtjänsten missar detta. ”Pappa är så kärleksfull”. Barn tar skada av att leva med en vårdnadshavare som dom inte kan knyta an till.
Frågan är om ett ombud till barnet kan läka nuvarande tillstånd. Vi har då en till part som skall se till barnets bästa i vårdnadsprocess. Vilken kompetens och erfarenhet skall ett sådant ombud ha? Underlättar detta processen? Nina är inte säker på att ett ombud löser problemet. Hon går nu ut och föreläser och träffar kollegor som har samma erfarenheter. Redan när en första kontakt tas med socialtjänsten måste det finnas en ”screening process” där en erfaren psykolog medverkar.
Ett första steg kan bestå i att inblandade vårdnadshavare utfrågas via ett intelligent frågeformulär för att klarlägga att manipulation och misstanke om personlighetsstörningar samt bortförklaringar inte förekommer. En person som inte passerar frågorna skall erbjudas kontakt/hjälp av en psykolog. Om personen avböjer skall detta framgå i socialtjänstens utlåtande.
Nina avslutade föredraget med att berätta om ett pågående fall. En mamma med två små barn en ettårig dotter och en treårig son. Hon hade separerat från sin man som hon varit gift med under några år. Hon var helt käckt psykiskt vilket nu även givit fysiska symptom. Vid första besöket kom hon i rullstol. Det framkom att mamman blivit utsatt för sexuella övergrepp och våld i äktenskapet samt mental nedbrytning. Mamman hade parallellt hjälp av en psykolog. En brottmålsprocess inleddes.
Nu framkom att pappan troligtvis förgripit sig även på barnen. När socialtjänsten kontaktades var man oförstående. Pappan var idrottslärare, var vältalig och såg bra ut. Pappan får fortsatt umgänge och tiden går. En dag efter ett umgänge berättar pojken att han har ont i rumpan för att pappa stoppat fingrarna i rumpan. En läkare på barnakuten gör en polisanmälan. Barnet får en särskild företrädare som inte är Nina eftersom Nina företräder mamman. Eftersom barnet inte säger något läggs ärendet ner. Ett försök via tingsrätten till umgängesförbud för pappan avvisas. Även hovrätten dömer mot umgängesförd. En vädjan till socialtjänsten avslås eftersom dom inte ser något problem. Ärendet går vidare. Ett försök att anvisa en barnpsykolog avvisas eftersom båda vårdnadshavarna måste vara ense och pappan säger nej. Pappan har vidare umgänge med barnen. Efter en långhelg med pappan filmar mamman barnens lek som har en sexuell karaktär. Efter ytterligare en långhelg kommer pojken hem nu skadad och ont i rumpan och vill åka till doktorn. Ytterligare besök på barnakuten och polisanmälan. Socialttjänsten negligerar återigen anmälan och vill inte ens se filmerna som mamman tagit. Nu börjar även orosanmälningar från släkt och vänner att droppa in. Socialtjänsten gör ytterligare en utredning med pojken där det klart framgår att pojken blivit utsatt för sexuella övergrepp. Inget av detta framgår i det underlag som skickas in till tingsrätten. Samtidigt har Nina och två psykologer, två läkare samt mamman med filmklipp skickat underlag till tingsrätten. Tingsrätten dömer att pappan får ensam vårdnad till barnen. Orsaken var att mamman inte höll umgänget om barnen. Barnen fick inte träffa pappan. Tingsrätten menade att mamman måste se till barens bästa vilket i detta fall blev att hon förlorade omvårdnaden. Nina avslutade med att säga detta mål var det värsta hon varit med om under 14 år. Hon sade uppgivet, att jag nog inte bör hålla på med detta eftersom jag inte kunde hjälpa barnen eller mamman.
Slutsatsen var att hela systemet måste göras om. Men finns tid att prioritera området i sken av allt annat som pågår tex sjukvård, äldreomsorg etc som kräver insatser?