Inget om oss utan oss – Global mental hälsa nu och då. Rubriken för måndagens morgonföreläsning väckte nyfikenhet och eftertanke och knöt an till att hälsa och sjukdom bedöms utifrån både diagnostiskt objektiva iakttagelser och individens subjektiva upplevelse av hälsa och sjukdom. Professor Mats Målqvist inledde med en övergripande och historisk exposé över detta ämne som till sitt innehåll engagerar och berör. Bildenvisar en engagerad föredragshållare.
Ämnesområdet Global hälsa står på två ben. Det ena benets sakområde är de hot mot hälsan som utspelar sig globalt. Dit hör bland annat pandemier, tillgång på näring och mat och utrymmet för fysisk aktivitet. Det andra benet handlar om jämlikheten i hälsofrågor i en mycket ojämlik värld, där variationerna i tillgång till friheter och hälsosystem skiljer sig stort. Det rymmer stora frågor om vad som är hälsa, etiska överväganden, tillgången på medicin och behandling, och möjligheter till förebyggande hälsovård.
Målqvist presenterade en historisk översikt på vägen från benämningen tropikmedicin till global hälsa. Första vågen av europeiska kolonisatörer drabbades av för dem okända sjukdomar och syftet med tropikmedicinen var att finna botemedel och skydd för de européer som vistades i tropikerna. Efter första världskriget, 1920-talet, fokuserades mer allmänt på förebyggande åtgärder inom folkhälsan där det nationella fokuset var stort. Vi har många exempel på det i Sverige. I samband med avkoloniseringen från 1960-talet vidgades frågorna kring hälsa från det egna landet till världen som helhet och Internationell hälsa kom i fokus. Från 2000-talet har begreppet Global folkhälsa angett inriktningen på tillgång till vård och hälsa för hela världen.
Den mentala, psykiska, hälsan kan beskrivas längs med två axlar. Den ena löper från polen psykisk sjukdom till polen ingen psykisk sjukdom och innehåller ett antal sjukdomsdiagnoser, till exempel depression, schizofreni, demens och neuropsykiatriska diagnoser som autism och ADHD. Den andra löper från minimalt välmående till optimalt välmående. På vardagsspråk uttrycker vi det ibland som hur man har det och hur man tar det. Att diagnosticera ställer frågor om hur de objektiva iakttagelserna och de subjektiva upplevelserna förhåller sig till varandra. Den globala hälsan tar upp jämlikhetsfrågan om vilka som har möjligheter att söka vård och vilka som erhåller den vården.
De mentala sjukdomsbördorna har globalt sätt ökat över tid. Sedan 1970-talet har kurvan för epidemiologiska sjukdomarna sjunkit alltmedan kurvan för de mentala sjukdomstillstånden stigit uppåt. De brukar benämnas som den epidemiologiska transitionen. Det ger upphov till frågeställningen om de mentala sjukdomarna ökat i sig eller om de har uppmärksammats mer.
Behandlingen och synsättet på mentala sjukdomstillstånd har förändrats över tid. På 1970-talet ökade det interdisciplinära samarbetet och man utgick från ett biopsykosocialt synsätt med innebörden att man såg till en helhet bestående av själsliga, sociala och kroppsliga tillstånd hos patienten men som fortfarande företrädesvis behandlades på institution.
På 1990-talet förändrades vården från att patienten skulle behandlas på institution till att se vilket stöd patienten kunde få i samhället, av omgivning och familj. I Sverige under namnet Psykiatrireformen.
Under det första decenniet av 2000-talet flyttade fokus inom Global hälsa till att belysa vårdens brister och tillgänglighet för behövande. Uttryckt som The Mental Gap. Begreppet ”peer support” (kamratstöd) ställdes mot experthjälp.
Från 2010-talet har fokus för den mentala hälsan utgått från perspektiven hållbarhet, klimatutmaningar och fattigdomsbekämpning. Fokus har flyttat till patienten som aktiv och deltagande.
Föreläsningen gav oss en bra och förklarande sammanfattning till de skeenden som lett fram till begreppet Global hälsa.