Kenneth Holmstedt, medlem i rotaryklubben Rudbeckius i Västerås och tidigare stadsdirektör i Uppsala, gästade oss för att tala över ämnet ”Min Camino – tankar om livet, ledarskap och lite hockey”. Miljontals är de människor som sedan 800-talet vandrat den 80 mil långa pilgrimsleden från staden Saint-Jean-Pied-de Port nära den spanska gränsen till Santiago de Compostela för att besöka Jakobs grav, närmare bestämt det relikskrin som sägs innehålla kvarlevorna av Jesu lärjunge, aposteln Jakob.
Efter att ha testat en kortare minivandring på 11 mil bestämde sig Kenneth för att gå hela leden. Hitintills har det blivit två vandringar. Den första genomfördes på 26 dagar och den andra på 25 dagar. Det blir ett snitt på ca 3,3 mil om dagen – dag efter dag i mer än tre veckor! Det är på intet sätt något mål att snabbast vinner. Det är egentligen emot hela grundidén med vandringen, men Kenneth tillstod att det bor en tävlingsmänniska i honom. Han är en ”skelleftegrabb” som en gång i tiden spelade hockey i elitserien.
På pilgrimskontoret där vandringen startar får varje deltagare ställa sig frågan varför han eller hon gör denna vandring. Visst är den en kombination av äventyr, historiskt och kulturellt intresse, naturupplevelser, gemenskap med människor från världens alla hörn och för många grundat i en religiös tro. Men ytterst gör var och en sin egen vandring på sitt eget sätt. För pensionären Kenneth har det blivit mycket reflektioner kring existensen, livet, yrkeslivet och ledarskap. Han sökte egentligen inte gemenskap eller samtal med andra pilgrimer utan med sig själv och med något som var större än han själv – utifrån pilgrimens nyckelord: frihet, enkelhet, tystnad, bekymmerslöshet, långsamhet, andlighet och delande av bröd och vin.
Med endast 5 kg i ryggsäcken utifrån principen att bara det nödvändigaste ska med, startar dagen tidigt, vandringen går både uppför och utför. Efter fullföljt dagsverke söker pilgrimen natthärbärge. Utbudet är stort och varierat, men om det är fullt blir det ytterligare några kilometer på leden. Visserligen går det att förboka, men Kenneth väljer att lita till att det ska ordna sig utifrån pilgrimens nyckelord om bekymmerslöshet. Därefter blir det tvätt av kläder, dusch, fotvård (en halvtimme om dagen rekommenderas!), mat, packning och sömn. Samma rutiner dag efter dag, rytmen och det monotona i stegen ger utrymme för tankar och bearbetning av både stort och smått, glädjeämnen, svårigheter och sorger. Kenneth berättade att sorgen och gråten är oundviklig, när man möter olika sidor av sig själv. Vandringens upp och ner är en yttre gestaltning av det som sker i det inre.
Själv tänker jag att denna 1 200 år gamla pilgrimsled som än idag lockar tusentals vandrare från världens alla hörn i stigande skaror rymmer en djupt mänsklig erfarenhet värd att söka.