Dagens föredragshållare, Monika Oscarsson, är stiftsadjunkt i Uppsala stift och har bl.a. ansvar för själavård och andlig fördjupning. Inledningsvis gav Monika en bakgrund till verksamheten som jourhavande präst. Initiativet togs av prästen Erik Bernspång 1956. Den bakomliggande tanken var att avvärja självmordsimpulser hos självmordsbenägna personer genom telefonsamtal.
Från början ledde Bernspång verksamheten i mer eller mindre privat regi, men tjänsten kom att utbyggas och delas upp stiftsvis samt knytas till larmnumret 90 000 (numera 112). Sedan femton år tillbaka är tjänsten nationell, ett led i att säkra anonymiteten för präst och konfident.
Idag kan jourhavande präst kontaktas via tre kanaler: Telefon (kl. 21–06, nu i coronatid även kl. 17–21), chatt (kl. 20–00) och digitala brev (svar ges inom 24 timmar). Telefon och chatt är de mest populära kommunikationsformerna, då de flesta som hör av sig önskar dialog. Konfidenterna garanteras anonymitet och prästen har naturligtvis tystnadsplikt. Många samtal handlar om suicidprevention, men också om depression, ångest och ensamhet, inte minst i pandemitider. Normallängden för ett telefonsamtal är c:a 30 minuter. Under perioden 1-3/4 i år mottogs ca 1000 samtal dvs i snitt 330 per dag. Ca 60 chattmeddelanden togs emot. Tyvärr förekommer busringningar och även sexuella trakasserier. Numera schemaläggs prästernas insatser och uppgår till tre–fyra timmar per pass (till skillnad från på 1970-talet, då en och samma präst kunde vara jourhavande i en hel vecka; BM:s anmärkning). Tjänsten är efterfrågad och tack vare emeriti klarar man av att ta emot alla samtal. Intresse för själavårdsfrågor och erfarenhet på området är en självklar utgångspunkt för att ta på sig uppdraget som jourhavande präst. Viss möjlighet till vidareutbildning finns också genom internutbildning och konvent där även Allan Linnér tidigare radiopsykolog deltagit.