Publicerad av Eva Nordin
Hur bemästrar man Corona när man driver ett företag med syfte att få människor att mötas? Förra våren var bokningsläget mycket bra för Go Adventure med Äventyrsbanan i Fjällnora, Takvandringar på Uppsala slott och Pelle Svanslös guidade turer och vd Jonathan Tigrar hade anställt ett stort antal säsongsarbetare och kunde nöjd se framtiden an.
Men så kom Coronan, det farliga viruset, och avbokningarna trillade in, den ena efter den andra och det blev oerhört jobbigt. I stort sett allting blev avbokat från april fram till midsommar. Jonathan Tigrar beskriver hur han, när han väl hämtat sig från den första chocken började fundera över framtiden. Så kom den första vändningen när människor skulle ”hemestra” och äventyrsbanan i Fjällnora blev ett mycket attraktivt utflyktsmål. Den inspirerade till en ny idé – ett café på cykelkärra i Pelle Svanslös lekpark bakom Carolina. Den blev också väldigt lyckad när människor var tvungna att vistas ute. En av idéerna bakom Go Adventure är att få människor att mötas och Tigrar insåg att de måste utvecklas till säkra möten. Det ledde vidare till en liten digital fysisk enhet som med ljus- och ljudsignaler larmar om man kommer för nära varandra på äventyrsbanan. Den ena idén ledde vidare till den andra. Företaget rullade på. Men så kom den andra vågen och äventyrsbranschen dog. Jonathan Tigrar tänkte nytt ännu en gång och tog den digitala larmenheten till ett helt annat område, att fästas på kundvagnar för att mäta vad som händer och hur människor beter sig i butiker. Fördelen med denna enhet är att den är helt anonym eftersom den endast mäter kundvagnen. 
Kärnan i Go Adventure är att utmana deltagarnas rädslor - att bli mer modiga. De har samlat på en bank av unika erfarenheter både utifrån Äventyrsbanan i Fjällnora (18 år) och vandringarna på slottstaket. Det har lett vidare till ett forskningsprojekt tillsammans med Uppsala universitet om vad som händer i realtid i människors hjärnor när de är rädda och när de bestämmer sig för att vara modiga. Man mäter hjärnvågor, puls, svettningar och blodtryck. Deltagarna har på sig en specialhuva med infrarött ljus som filmas. Eftersom människor ställer upp frivilligt och tillåter sig att bli rädda är det ur ett etiskt perspektiv bra. De hoppas påbörja detta forskningsprojekt till hösten när de etiska tillstånden är klara. En perfekt anpassning till en pandemisituation där många är rädda och motiverade till att ta tag i sina rädslor.
Jonathan Tigrar är en sann entreprenör och avslutar sitt inspirerande föredrag med att ”det är inte hela världen om inte äventyrsbanan finns kvar – jag kan alltid hitta på något annat”. Jag minns ett samtal med min son häromåret, som i förbigående berättade att han hade varit på takvandring på slottet. Hur var det, undrade jag. Helt okej, blev svaret. Sonen har alltid ogillat höjder och att jag blev riktigt förvånad. Efter Tigrars föredrag förstår jag hans svar bättre och tanken med att utmana sina rädslor. Men att få mig upp på taket? Knappast! Men kanske en snällare del av äventyrsbanan.