Dagens föreläsare
John Ringh och Lars-Åke Skagergård tog oss med på en tur i Uppsala utifrån de båda böckerna Pärlor och märkvärdigheter i Uppsala och Fler pärlor och märkvärdigheter i Uppsala, som de är författare och medförfattare till.
De tog avstamp i Carl von Linnés motto Förundras över allt – även det vardagliga. Den uppmärksamme ”voyageuren” som sänker blicken finner de beryktade orden - om än på latin - på stenplattan på Svartbäckens trottoar vid ingången till Linnéträdgården.
Lars-Åke berättade vidare om hur Washington Post för några år sedan gjorde ett experiment då en av världens främsta violinister klädde ut sig till gatumusikant och ur fiollådan plockade fram sin Stradivarius för att ge en gratis konsert i trettio - fyrtio minuter i ett gathörn i New York. Många passerade, men endast en (!) person stannade och lyssnade - i nio minuter. En konsert med denne man kostade i vanliga fall mycket pengar. Samma med oss – så många märkvärdigheter och pärlor som bara går oss förbi! På detta vill de båda föreläsarna råda bot!
Att järnbron, som jag nästan dagligen passerar, en gång flyttades från S:t Olofsgatan eftersom den var för smal för biltrafik, kan jag inte erinra mig att jag hört. På sin tid var den en kärlekens bro, där förälskade par ristade in sina namn i hänglås, fäste dem vid broräcket och kastade nyckeln i ån. För att på det viset föreviga sin kärlek. Till slut blev låsen så många att de skymde räcket och kommunen bestämde sig för att bryta bort dem. Men den uppmärksamme vandraren över bron lär ska kunna finna ett eller annat hänglås än i denna dag!
En gång i tiden var det populärt att ”dricka brunn” i Geijersdalen strax väster om Eklundshof. Källvattnet där ansågs vara synnerligen gott. Så småningom blev det populärt med dagsutflykter och inte bara för det välgörande vattnet. Det ordnades baler, musiksoaréer, gudstjänster och kägelspel på Eklundshofs brunnspaviljong.
John Ringh berättade en anekdot om hur en ensam förbipasserande student från Västergötland någon gång på 1830 - 40-talen passerade den fina stadsgården på Övre Slottsgatan intill Carolina där familjen Geijer då bodde, såg rätt in i den upplysta bostaden och längtansfullt konstaterade ”De sågo så glada och lyckliga ut”. En stark igenkänningsfaktor för mig som började min akademiska bana i Göteborg och en kväll i adventstid passerade patriciervillorna bakom Götaplatsen, såg adventsstjärnor och ljusstakar lysa inbjudande i de vackra fönstren på väg till mitt eget torftiga studentrum på Krokslätt!
För den som vill veta mer och måhända anser att författaren av detta referat inte fått med tillräckligt från denna luciamorgons fina och inspirerande föredrag hänvisar jag till vidare läsning i de båda böckerna om pärlor i Uppsala. Jag vill också berätta att vår numera avlidna medlem Lilian Fredriksson med make Karl G. Fredriksson var medförfattare till den första boken, Pärlor & märkvärdigheter i Uppsala som utkom 2016.